Oliwakvarnens historia – Från valkkvarn till nutid

Det första omnämnandet av en kvarn i Oliwa dateras till 1594, då den fungerade som en valkkvarn för bearbetning av tyg. År 1613 övergick den i cistercienserklostrets i Oliwa ägo och byggdes om till en spannmålskvarn, som förblev i ordens ägo fram till 1831. En betydande ombyggnad ägde rum 1874, då den nuvarande kvarnbyggnaden uppfördes, även om båda byggnaderna genomgick ytterligare modifieringar. Ytterligare större moderniseringar genomfördes mellan 1881 och 1893, på 1920-talet och under åren 1935–1940, då kvarnen elektrifierades.

Vid sekelskiftet 1800- och 1900-talet bytte kvarnen ägare flera gånger. Mellan 1914 och 1926 tillhörde den Johannes Werner, följt av Sophia Werner (1927–1928) och Erben Wernersche (1929). Från 1931 till 1942 drevs kvarnen av Arnold Kirsten, med undantag för 1936–1937, då ägaren var företaget Dahlmann J. off H.-G., som hade varit verksamt i kvarnen sedan 1916.

Efter andra världskriget övertogs kvarnen av staten. År 1946 fungerade den som Statens Vatten- och Elkvarn, och 1956 tillhörde den Bydgoszcz Mjölkvarnar. På 1980-talet genomgick den en grundlig renovering och 1992 köptes den tillbaka från Voivodskapets Spannmåls- och Kvarnindustriföretag i Gdańsk och övergick i privat ägo.

Idag utgör kvarnen i Oliwa, med sin rika historia som sträcker sig tillbaka till 1500-talet, ett vittnesbörd om regionens månghundraåriga industriella arv.